Nedslag – Fårö

Bergmans Fårö en outnyttjad naturresurs

Men i flera decennier har ön haft en outnyttjad naturresurs, en i dag 86-årig filmregissör som håller till någonstans i den glesa skogen på öns sydöstra del. Om man frågar en Fåröbo exakt var, så blir svaret ”vet inte”. Naturligtvis är det lögn.

Fårö 1968. Ingmar Bergman tillsammans med Liv Ullman, Max von Sydow och resten av filmteamet. Det senaste på Fårö busstur i Ingmar Bergmans fotspår. Thord Eriksson köpte biljett och fick oväntat veta hemligheten Fåröborna bevarat i decennier.

En underström av bekymmer: anas i rösten hos kvinnan på turistinformationen intill kyrkan på Fårö, när hon berättar om att vara bofast på ön. Fiske, småskaligt jordbruk och fårskötsel är inga framtidsbranscher.

Men i flera decennier har ön haft en outnyttjad naturresurs, en i dag 86-årig filmregissör som håller till någonstans i den glesa skogen på öns sydöstra del. Om man frågar en Fåröbo exakt var, så blir svaret ”vet inte”. Naturligtvis är det lögn.

Kvinnan i turistinformationen säljer biljetter till ”Bergman Safari”, en guidad tur som arrangeras under den pågående Bergmanveckan. På bussens monitorer visas ett intervjuavsnitt där regissören själv förklarar att en av de kvaliteter han mest uppskattar hos människorna på Fårö är deras diskretion – den lögn de undslipper sig när det påstår att de inte har en aning om var han bor.

Temat för rundturen är inspelningsplatserna i ”Skammen”, Bergmans krigsfantasi från 1968, med Liv Ullmann och Max von Sydow i huvudrollerna. Vi passagerare lyssnar allvarligt när guiderna, fotografen Arne Carlsson och producenten Katinka Faragó, berättar om hur öns brandkår byggde en fördämning och pumpade vatten för att en scen där Liv Ullmann köper fisk av Sigge Fürst skulle gå att spela in. Men det är först en stund senare som det verkligen händer något i bussen. Arne Carlsson pekar på en väderkvarn och säger att den tillhör Ingmar Bergman. Och strax, som i förbifarten, nämner han att den grå kalkstensladan på höger sida, inrymmer Bergmans privata biograf där han ser ett par filmer varje dag.

Det är ju precis sådant här man alltid velat veta, men varit för ängslig för att fråga om! (Alternativt frågat om, men fått en lojal lögn till svar.)

Vid raukarna vid Langhammars på västsidan av ön, pekar Carlsson och Faragó ut platsen där von Sydow och Ullmann lämnar Fårö som båtflyktingar. Sedan serveras lammburgare på en magnifik gård. I ”Skammen” är gården däremot en brinnande ruin – på bussmonitorerna visas bilder på filmarbetare som sprutar napalm på de grova bjälkarna för att få dem att ta fyr.
- Det här var ju under Vietnam-kriget, så ni kan ju förstå hur populärt det var med napalm, säger Arne Carlsson.

Bakom Bergmanveckan ligger bland annat det regionala filmcentrumet Kustateljén i Fårösund, där det under vintern producerats sex långfilmer byggda på böcker av Håkan Nesser – och där Suzanne Osten just nu avslutar arbetet med en komedi. Ett Trollhättan i pytteformat utslängt i Östersjön, som även internationella filmproducenter börjat visa sitt intresse för, enligt Arne Carlsson.

Det är förstås Ingmar Bergman som är förklaringen och utvecklingen är antagligen oundviklig. Om fem år kommer världens alla Bergman-wannabes till Fårösund för att spela in på samma platser som idolen. Bergmanveckan har vuxit till en filmangelägenhet på Europanivå. Och kvinnan på turistinformationen vid kyrkan kommer att sälja safari-biljetter till dagliga turer i Ingmar Bergmans spår.

En naturresurs måste förr eller senare tas i bruk.

Thord Eriksson, Journalist/DN