Thorsten Flinck, född 17 april 1961 i Solna, är en av Sveriges mest färgstarka och kontroversiella konstnärer. Som skådespelare, regissör, musiker och poet har han lämnat ett outplånligt avtryck i den svenska kulturvärlden. Med en karriär som spänner över fem decennier har Flinck blivit känd för sin intensiva närvaro, sitt kompromisslösa konstnärskap och sin förmåga att gestalta både mänsklighetens mörker och skönhet. Denna artikel tar en titt i Flincks liv, karriär och arv, och belyser hans mångsidiga bidrag till teater, film, musik och litteratur.
Barndom och tidiga år:
Thorsten Mattias Flinck växte upp i Huvudsta, Solna, tillsammans med sin tvillingbror Richard. Deras far var av fransk-marockanskt ursprung, vilket Flinck senare skulle utforska i SVT:s program Vem tror du att du är? (2011) för att lära sig mer om sitt arv. Redan i unga år visade Flinck ett intresse för konst och uttryck. Han och Richard bildade 1977 rockbandet Rockvindar tillsammans med några vänner. Bandet, som blandade tung rock med kabaréinslag, släppte sitt debutalbum Första gången 1980. Detta markerade Flincks första steg in i musikvärlden, men det var bara början på hans konstnärliga resa.
Parallellt med musiken engagerade sig Flinck i kyrkliga aktiviteter och arbetade som ungdoms- och konfirmandledare i Solna församling mellan 1975 och 1980. Denna tid formade hans känsla för gemenskap och berättande, vilket senare skulle prägla hans sceniska framträdanden.
Teaterkarriär: Från scenskolan till Dramaten
Flinck inledde sin teaterkarriär tidigt och blev den yngsta personen någonsin att antas till Teaterhögskolan i Stockholm, där han började sin utbildning 1977 och tog examen 1984 tillsammans med bland andra Peter Dalle och Claes Månsson. Hans tidiga teaterengagemang präglades av en passion för att utforska komplexa karaktärer, ofta med en mörk eller psykologisk underton.
Mellan 1986 och 2002 var Flinck anställd vid Kungliga Dramatiska Teatern (Dramaten), där han gjorde sig ett namn som både skådespelare och regissör. Hans regi av Bertolt Brechts Herr Puntila och hans dräng Matti (1996), Eugene O’Neills Lång dags färd mot natt (1998) och Brechts Den goda människan i Sezuan (1998) hyllades för sin djärvhet och känslomässiga skärpa. Som skådespelare på Dramaten medverkade han i produktioner som Romeo och Julia (1991), Tant Blomma (1993) och Misantropen (1995).
Flinck grundade också teatergruppen Grupp 98 tillsammans med skådespelarna Charlotta Larsson och Lena Nilsson vid Teater Plaza. Här fungerade han som regissör, skådespelare och konstnärlig ledare, och satte upp verk som Anton Tjechovs Tre systrar (1994), Arthur Millers En handelsresandes död (1996) och August Strindbergs Fadren (1999–2001). Hans arbete präglades av en rå och emotionell stil, och han blev särskilt känd för sina tolkningar av Strindbergs pjäser, inklusive Paria (2003), Den starkare (2004, mot Mikael Persbrandt) och Fordringsägare (2008).
Flincks regi och skådespeleri belönades med flera utmärkelser, inklusive Svenska Dagbladets Thaliapris 1997 för hans regiarbete och Carl Åkermarks stipendium från Svenska Akademien samma år.
Film och TV: Genombrott och mångsidighet:
Flincks filmkarriär inleddes med en roll i TV-serien Peters Baby 1978, men det var hans medverkan i Leif G.W. Perssons Goltuppen (1991) som blev hans stora genombrott. Hans förmåga att gestalta komplexa och ofta mörka karaktärer gjorde honom till en eftertraktad skådespelare inom både film och TV.
Han medverkade i en rad produktioner, inklusive Lukas Moodyssons Ett hål i mitt hjärta (2004), den norska thrillern Uro (2006) och dokumentären Bergman: Ett år i ett liv (2018). Flinck hade också ett stående inslag i TV4:s samhällsprogram Hetluft (2003–2004) och medverkade i satiriska inslag i Utbildningsradions serie Hemlös (2009), där han personifierade en bostadslös skådespelare baserat på egna erfarenheter.
Tillsammans med Pernilla Wahlgren var Flinck programledare för SVT:s jullovsmorgon Morgonstjärnan 1985, där han visade upp sin humor och förmåga att engagera en yngre publik. Han medverkade även i reklamfilmer, bland annat för bilmärket MINI 2011, och gjorde röstinsatser i Sveriges Radio P1, där han läste rysarnoveller under titeln Mannen i svart 1997. Hans insats belönades med en inofficiell världsmästartitel i radio i Italien för dess tekniska och konstnärliga kvalitet.
Musik: Från Rockvindar till Revolutionsorkestern
Musiken har alltid varit en central del av Flincks liv. Efter framgångarna med Rockvindar på 1970- och 80-talet återvände han till musiken 2002 genom att bilda bandet Flincka Fingrar. Deras album Vildvuxna rosor (2005) innehöll tolkningar av låtar av Björn Afzelius, Dan Hylander och Nick Cave, bland annat en svensk version av Where the Wild Roses Grow. Albumet fick uppmärksamhet, och en konsertfilm, Thorsten Flinck: Ett konstnärsporträtt, sändes på SVT1 2004.
2008 bildade Flinck Revolutionsorkestern, som bestod av Robert Olsson, Magnus Eugenson, Ulf Wahlberg och Mikael Englund. Deras självbetitlade album Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern (2011) innehöll nytolkningar av verk av Townes van Zandt, Nick Cave och svenska visor, inramade i rock- och balladformat. Singeln Långt bort högt upp i det blå blev en framgång, och bandet deltog i Melodifestivalen 2012 med låten Jag reser mig igen, där de nådde finalen och slutade på åttonde plats.
Flinck har ofta ackompanjerats av gitarristen Kenny Håkansson under senare år, och hans musikaliska repertoar spänner över rock, country, visor och poesi. Han har också samarbetat med artister som Plura Jonsson, Evert Taube och Ulf Dageby, och hans framträdanden präglas av en rå energi och en djup känsla för text och berättande.
Privatliv och kontroverser:
Flincks liv har ofta varit lika dramatiskt som hans konst. Han har varit öppen med sina strider mot missbruk av alkohol, droger och sex, vilket han skildrar i sin självbiografi Thorsten Flinck – kom och skratta åt lilleputt. Hans relationer har också fått stor uppmärksamhet i media. Tillsammans med TV-programledaren Annika Jankell, som var hans partner mellan 1991 och 1996, har han döttrarna Félice (född 1992) och Happy (född 1993). Hans relation med Daniella Karlsson, som avslutades 2025, var också omtalad, särskilt efter att han friade till henne under en konsert i Söderhamn.
Flinck har flera gånger hamnat i rättsliga problem. 2020 diskvalificerades han från Melodifestivalen på grund av en pågående rättsprocess för olaga hot och skadegörelse, och 2024 åtalades han för olaga hot efter en incident på ett kafé i Stockholm, där han enligt åtalet hotade personalen efter att ha nekats tillgång till toaletten. Flinck nekade till brott och menade att han agerade i affekt.
Hans relation med tvillingbrodern Richard har också varit turbulent. Efter att ha brutit kontakten i över 20 år återförenades de genom podcasten Återföreningen med Sigge Eklund som medlare. Richards cancerdiagnos och sviktande hälsa gjorde återföreningen särskilt känslosam, och podcasten fick en tredje säsong 2024, kallad Avskedet.
Hälsa och senare år:
Flincks hälsa har varit en återkommande fråga i media. I juni 2024 rapporterades att han förts till sjukhus med misstänkt hjärtinfarkt, men han själv avfärdade senare detta och menade att det rörde sig om en panikångestattack. Hans bror Richard berättade att Flinck haft återkommande hjärtproblem, men Flinck själv har betonat att han mår relativt bra både fysiskt och mentalt, trots livets utmaningar.
Trots hälsoproblem och kontroverser har Flinck fortsatt att arbeta intensivt. Han är högaktuell med föreställningen Doktor Glas och musikaliska framträdanden tillsammans med gitarristen Christer Bergman, där han blandar röjarrock, visor och ballader. Hans enmansföreställning Vårt förakt för svaghet (2023) och hans medverkan i David Ritschards EP med Björn Afzelius-tolkningar (2024) visar att han fortfarande är en kraft att räkna med i den svenska kulturscenen.
Arv och betydelse:
Thorsten Flinck är en konstnär som vägrar att passa in i normer eller konventioner. Hans förmåga att gestalta svaghet, styrka och allt däremellan har gjort honom till en ikon för dem som söker sanningen bakom fasaden. Genom sitt arbete har han gett röst åt de marginaliserade och utforskat mänsklighetens mörkare sidor, samtidigt som han hyllat dess skönhet genom poesi och musik.
Hans karriär är en hyllning till det destruktiva och det vackra i samma andetag, och hans sceniska närvaro beskrivs ofta som en ”skarp blixt i den dunkla natten”. Trots motgångar och kontroverser har Flinck fortsatt att skapa och inspirera, och hans bidrag till svensk teater, film och musik kommer att leva kvar långt in i framtiden.
Utmärkelser:
1995 fick han Läkerols svenska kulturpris. Han tilldelades Svenska Dagbladets Thaliapris 1997, vilket är ett kultur- och teaterpris, främst för sitt regiarbete. Samma år, 1997, tilldelades han av Svenska Akademien Carl Åkermarks stipendium till förtjänta artister inom svensk teater. Skådespelaren och regissören Thorsten Flinck tilldelades 2016 års Cornelis Vreeswijk-stipendiet på en halv miljon kronor.
Källor:
Thorsten Flinck – Wikipedia (sv.wikipedia.org)
Thorsten Flinck – Wikipedia (en.wikipedia.org)
Thorsten Flinck åtalas | Marcus Oscarsson (marcusoscarsson.se)
Thorsten Flinck – Bookmark Förlag (bookmarkforlag.se)
Thorsten Flinck – Aftonbladet (aftonbladet.se)
Thorsten Flinck – Kulturaktiebolaget (kulturaktiebolaget.se)
Thorsten Flinck slår tillbaka – efter sjukdomsfallet | Expressen (expressen.se)
Thorsten Flinck | SvD (svd.se)
Sigge Eklunds podcast ”Återföreningen” med Richard och Thorsten Flinck får en ny säsong (aftonbladet.se)
