Vera C. Rubin: Pionjären som avslöjade universums mörka hemligheter.

- 18 september 2025
Läs mer om: Byggnader, teknik, Världen
Vera Rubin measuring spectra.

Vera Rubin measuring spectra.

Vera Florence Cooper Rubin (1928–2016) var en amerikansk astronom som revolutionerade vår förståelse av universum genom sitt banbrytande arbete med galaxers rotationshastigheter. Hennes observationer ledde till det första övertygande beviset för Mörk materias existens, en osynlig massa som utgör majoriteten av universums massa. Trots att hon aldrig fick Nobelpriset i fysik – trots att många ansåg henne förtjänt av det – hyllas hon idag som en av 1900-talets mest inflytelserika astronomer. Vera Rubin föddes den 23 juli 1928 i Philadelphia, Pennsylvania, i en judisk familj med östeuropeiska rötter. Hennes far, Pesach Kobchefski (som senare bytte namn till Pete Cooper), var elektroingenjör, och hennes mor, Rose Applebaum, arbetade på Bell Telephone Company. Familjen flyttade till Washington, D.C., 1938, när Vera var tio år gammal. Redan som barn fascinerades hon av stjärnorna; från sitt sovrumsfönster ritade hon stjärnornas banor och byggde en primitiv kikare tillsammans med sin far. ”Även då var jag mer intresserad av frågan än svaret.

Jag bestämde mig tidigt för att vi lever i en mycket nyfiken värld”, mindes hon senare. Hennes föräldrar stödde hennes intresse för vetenskap – modern ordnade tillgång till vuxenböcker på biblioteket, och fadern hjälpte till med experiment. Rubin gick på Coolidge Senior High School och tog examen 1944, trots att en lärare rådde henne att satsa på konst istället för vetenskap på grund av hennes kön. Hennes passion inspirerades av Maria Mitchell, den första amerikanska kvinnliga astronomen, och hon drömde om att utforska rymden. År 1944 började Rubin på Vassar College, en skola för kvinnor, där hon var den enda astronomi-studenten i sin årskull. Hon tog examen med en kandidatexamen i astronomi 1948 och var medlem i sällskapet Phi Beta Kappa. Under somrarna arbetade hon på Naval Research Laboratory och US Naval Observatory. Efter examen sökte hon till Princeton University för doktorandstudier, men nekades på grund av sitt kön – astronomiavdelningen accepterade inte kvinnor förrän 1975. Istället följde hon med sin blivande make, Robert Joshua Rubin, till Cornell University, där hon tog en masterexamen 1951.
Hennes masteruppsats handlade om galaktisk dynamik och observationer av avvikelser från Hubble-flödet. Paret gifte sig 1948, och Vera födde sitt första barn, David, kort därefter. Trots moderskapet fortsatte hon sina studier vid Georgetown University, där hon tog doktorsexamen 1954 under handledning av fysikern George Gamow. Hennes doktorsavhandling, ”The Nature of the Extragalactic Universe”, hävdade att galaxer klumpas ihop – en kontroversiell idé som publicerades i Astrophysical Journal men initialt ignorerades. Under sin presentation av masteruppsatsen ”Rotation of the Universe” vid American Astronomical Society 1950 mötte hon skepticism från en mansdominerad publik, men det väckte Gamows intresse. Rubin arbetade initialt vid Montgomery College (1954–1955) och Georgetown University (1955–1965), där hon blev lektor. År 1965 anslöt hon sig till Carnegie Institution for Science i Washington, D.C., som den första kvinnan i institutionens Department of Terrestrial Magnetism. Där samarbetade hon med Kent Ford, som konstruerat en känslig spektrometer.
Hennes stora genombrott kom genom studier av spiralgalaxers rotationskurvor. Med observationer från teleskop på Palomar, Lowell och Kitt Peak-observatorier upptäckte Rubin och Ford att stjärnor långt från galaxens centrum roterar lika snabbt som de nära centrum – en platt rotationskurva som inte stämde med Newtons lagar baserat på synlig massa. Detta pekade på en osynlig ”mörk materia” som håller galaxerna samman, uppskattningsvis fem till tio gånger mer massa än den synliga. Hennes fynd, publicerade i nio artiklar under 1970-talet, byggde på Fritz Zwickys tidigare hypotes och revolutionerade astrofysiken. ”Det tog månader att tolka våra data”, mindes hon, och hennes skisser klargjorde resultaten. Rubin upptäckte också Rubin–Ford-effekten 1976, en anisotropi i universums expansion, och motroterande galaxer som indikerar galaxsammanslagningar. Hon publicerade över 100 vetenskapliga artiklar och var redaktör för Astronomical Journal och Astrophysical Journal Letters.

Rubin gifte sig med Robert Rubin 1948; de fick fyra barn – David (geolog), Judith (astronom, 1952–2014), Karl (matematiker) och Allan (geolog) – alla med doktorsexamina i naturvetenskap eller matematik. Hon balanserade karriär och familj genom att ofta arbeta hemifrån, med stöd från maken och föräldrarna. Som judinna såg hon ingen konflikt mellan vetenskap och religion: ”I mitt eget liv är min vetenskap och min religion separata. Religion för mig är en moralisk kod och en historia.” Robert dog 2008 efter nästan 60 års äktenskap. Rubin valdes in i National Academy of Sciences 1981 (endast den andra kvinnan inom astronomi) och fick National Medal of Science 1993, Bruce Medal, Royal Astronomical Societys guldmedalj 1996 och många hedersdoktorat. Hon nominerades till National Science Board 1996 och mentorade unga astronomer, särskilt kvinnor. Rubin dog den 25 december 2016 i Princeton, New Jersey, 88 år gammal, efter att ha kämpat mot demens. Hennes arv lever vidare: Large Synoptic Survey Telescope döptes om till Vera C. Rubin Observatory 2019 i Chile, det första nationella observatoriet uppkallat efter en kvinna, med fokus på mörk materia och mörk energi (operationellt från april 2025). En krater på Mars, en asteroid och en galax bär hennes namn, och hon hedrades på en amerikansk **kvart 2025. Rubin förblev en förespråkare för mångfald i vetenskapen: ”Vetenskap bör ses som något som hjälper oss förstå vår roll i universum.” * 

**Syftar på att Vera C. Rubin hedrades genom att hennes porträtt och bidrag uppmärksammades på en amerikansk 25-cent-mynt (kallad ”quarter” på engelska) som släpptes under 2025. Det är en del av det amerikanska myntprogrammet ”American Women Quarters”, som hyllar framstående amerikanska kvinnor på sedvanliga quarters mellan 2022 och 2025. Rubin är en av fem kvinnor som valts ut för 2025 års mynt, tillsammans med figurer som Celia Cruz och Patti Smith. Myntet designades av United States Mint och visar Rubins ansikte mot en galax för att symbolisera hennes arbete med mörk materia. Det släpptes officiellt i början av 2025 och är nu i cirkulation.
This image captures not only Vera C. Rubin Observatory, a Program of NSF’s NOIRLab, but one of the celestial specimens Rubin Observatory will observe when it comes online: the Milky Way. The bright halo of gas and stars on the left side of the image highlights the very center of the Milky Way galaxy. The dark path that cuts through this center is known as the Great Rift, because it gives the appearance that the Milky Way has been split in half, right through its center and along its radial arms. In fact, the Great Rift is caused by a shroud of dust, which blocks and scatters visible light. This dust makes the Great Rift a difficult space to observe. Fortunately, Rubin is being built to conduct the Legacy Survey of Space and Time (LSST). This survey will observe the entire visible southern sky every few nights over the course of a decade, capturing about 1000 images of the sky every night and giving us a new view of our evolving Universe. The LSST is set to probe four areas of science, one of which is mapping the Milky Way to answer questions about its structure and formation. Once Rubin Observatory comes online in 2024, scientists will be able to access the data taken every night of operation. Rubin Observatory is a joint initiative of the National Science Foundation and the Department of Energy (DOE). Once completed, Rubin will be operated jointly by NSF’s NOIRLab and DOE's SLAC National Accelerator Laboratory to carry out the Legacy Survey of Space and Time.

This image captures not only Vera C. Rubin Observatory, a Program of NSF’s NOIRLab, but one of the celestial specimens Rubin Observatory will observe when it comes online: the Milky Way. The bright halo of gas and stars on the left side of the image highlights the very center of the Milky Way galaxy. The dark path that cuts through this center is known as the Great Rift, because it gives the appearance that the Milky Way has been split in half, right through its center and along its radial arms. In fact, the Great Rift is caused by a shroud of dust, which blocks and scatters visible light. This dust makes the Great Rift a difficult space to observe. Fortunately, Rubin is being built to conduct the Legacy Survey of Space and Time (LSST). This survey will observe the entire visible southern sky every few nights over the course of a decade, capturing about 1000 images of the sky every night and giving us a new view of our evolving Universe. The LSST is set to probe four areas of science, one of which is mapping the Milky Way to answer questions about its structure and formation. Once Rubin Observatory comes online in 2024, scientists will be able to access the data taken every night of operation. Rubin Observatory is a joint initiative of the National Science Foundation and the Department of Energy (DOE). Once completed, Rubin will be operated jointly by NSF’s NOIRLab and DOE’s SLAC National Accelerator Laboratory to carry out the Legacy Survey of Space and Time.

HAG-EIC