Frans Ruben Isendorf Nilson, född den 7 februari 1893 på Södermalm i Stockholm och död den 11 juli 1971 i Sundbyberg, är en av Sveriges mest älskade visdiktare. Han kombinerade ett hårt kroppsarbete som plåtslagare med ett rikt konstnärskap som spände över måleri, poesi och musik. Hans visor kännetecknas av underfundig humor, skarpa samhällskritiska satirer och en folklig berättarglädje som fortfarande lever vidare.
Ruben Nilson växte upp i en arbetarfamilj på Södermalm Stockholm. Hans far var möbelsnickare. Ekonomin var trång, och redan som 13-åring började han som lärling hos sin äldre bror i plåtslagaryrket. Han arbetade som plåtslagare i över 25 år, bland annat med takläggning på NK-huset i Stockholm och med att tillsluta Hjalmar Brantings kista. På morgnarna hann han ofta måla innan arbetsdagen började.
Han prövade olika tekniker – olja på masonit, akvarell, etsningar och stora temabilder – och målade både kubistiskt och naturtroget. Trots det krävande yrket gav han aldrig upp konsten. Han hade hunnit med två terminers utbildning vid Tekniska skolan 1909–1910 innan familjeekonomin tvingade honom att sluta.
Genombrott som visdiktare1935 debuterade Nilson som författare med samlingen Vanvördiga visor, som han själv illustrerade och tonsatte. Den följdes av Vår vackra värld (1937) och Balladen om Eken och andra visor (1947). Efter den första boken kunde han lämna plåtslagaryrket och ägna sig åt konsten på heltid. Hans visor är ofta satiriska och folkliga. Kända exempel är:
- Balladen om Eken
- Den odödliga hästen
- Amerikabrevet
- Åkare Lundgrens begravning
- Laban och hans döttrar (en humoristisk tolkning av bibliska berättelser)
Nilson umgicks med andra konstnärer och poeter, som Nils Ferlin och Martin Lindström. Nilson själv framträdde aldrig offentligt eller spelade in skivor kommersiellt, men en privat lackskiva med honom själv sjungande till gitarr finns bevarad. Under 1960- och 70-talen fick hans visor nytt liv genom Fred Åkerströms tolkningar på två LP-skivor. Många andra artister har sedan dess sjungit hans visor. Han tilldelades Ferlinpriset 1963 som förste mottagare. Ruben Nilson Sällskapet bildades 1982 för att bevara hans minne, och de arrangerar fortfarande konserter och utflykter. En kortfilm om honom kom 1984, och hans samlade visor gavs ut 2016. Målaren NilsonVid sidan av visorna var Nilson en produktiv målare. Han skapade stora verk, som den 4,5 × 3 meter stora målningen Arbetarrörelsens historia som hänger i ABF-huset i Stockholm. Hans konst finns representerad på Stockholms stadsmuseum och i Visarkivet. Ett minnesmärke över honom restes i Örby slottspark i Älvsjö.
Ruben Nilson dog 78 år gammal och är begravd på Solna kyrkogård. Hans visor lever kvar som en del av den svenska vis- och arbetarkulturtraditionen – humoristiska, vass och tidlösa. De påminner oss om en tid då konsten ofta föddes vid sidan av det vanliga arbetet, driven av kreativitet och samhällsengagemang.Idag förvaltas hans arv av familjen, främst sondottern Li Hoffström, och av Ruben Nilson Sällskapet. Hans texter och målningar fortsätter att inspirera nya generationer av trubadurer och konstnärer. Ruben Nilson visade att stor konst inte alltid behöver scenen eller rampljuset – den kan också gro i en plåtslagarverkstad på morgnarna.
