Just nu genomförs ett ovanligt konserveringsarbete på Drottningholms Slottsteater som samtidigt belyser framtiden för ett unikt svenskt kulturarv.
Under september månad konserveras scenbilden Blå Pelarsal, en originalscenbild av Jean Eric Rehn som ritades och målades till teaterns invigning i oktober 1766 för att fira Gustav III:s hustru Sofia Magdalenas ankomst till Sverige. Kulisserna är original i trä (från Lovön och Ekerö), linneväv, papper och måleri i limfärg från 1700-talet och har bevarats i 260 år.
Konservatorerna med Eva Björdell som huvudkonservator arbetar på plats i Déjeunersalongen på Drottningholms Slottsteater med att bland annat stabilisera flagande färg och skadat material och varsamt avlägsna smuts och mögel. Samtidigt undersöks pigment, bindemedel och material, vilket ger ny kunskap om hur 1700-talets teatermåleri faktiskt skapades.
I början av oktober ställs den färdigkonserverade Blå Pelarsal åter upp på Drottningholms Slottsteaters scen, samma scen där den alltså mötte publiken 1766 och visas i teaterns historiserande ljus som efterliknar vaxljusens sken. Närmare historien än så här kan vi knappast komma.
Blå Pelarsal är bara en liten del av en mycket större historia. Drottningholms Slottsteater bevarar en unik samling originalkulisser från 1700-talet, 15 stycken hela scenbilder, totalt 600 kulissbitar, som tillsammans med teaterbyggnaden och det historiska scenmaskineriet utgör en del av världsarvet Drottningholm. Samlingen är mycket ömtålig och delar av materialet är angripet av mögel. För att långsiktigt kunna rädda kulisserna behöver teatern både fortsätta konserveringsarbetet och skapa en ny, säker förvaring, en satsning på omkring 80 miljoner kronor.
Konserveringsarbetet inleddes förra året. Genom ett bidrag från Kungl. Vitterhetsakademien kunde då två av samlingens viktigaste scenbilder behandlas Ett Joniskt Tempel av Carlo Galli Bibiena från 1774 och Trägård av Louis Jean Desprez från omkring 1790.
