Den kanadensiska poeten, essäisten och klassicisten Anne Carson tilldelades i dag Nobelpriset i litteratur. Svenska Akademien motiverade valet med ”hennes djärva och uppfinningsrika författarskap som i lekfull dialog med den klassiska traditionen har skapat nya former för samtida litteratur”.
Carson, 76, befann sig i sitt hus i Reykjavík när beskedet kom. Till Nobelstiftelsen sade hon att det kändes ”lite galet” – vem väntar sig något sådant? – och gav det enda råd hon har till den som vill skriva: börja i mitten.
Från latinklassen till grekiskan
Anne Patricia Carson föddes den 21 juni 1950 i Toronto. Det avgörande mötet skedde i gymnasiet, då en latinlärare erbjöd sig att undervisa henne i klassisk grekiska på lunchrasterna. Därifrån har hela författarskapet utgått. Hon läste klassisk filologi vid University of Toronto – med två avbrott – och tog kandidatexamen 1974, magisterexamen 1975 och doktorsexamen 1981. Ett år vid University of St Andrews i Skottland ägnades åt grekisk metrik.
Avhandlingen bar titeln Odi et Amo Ergo Sum (”Jag hatar och jag älskar, alltså är jag”). Den blev senare grunden för debutboken Eros the Bittersweet (1986), en meditation över begäret som både sött och smärtsamt, hämtad ur ett sammansatt adjektiv hos Sapfo. Carson har själv pekat ut etymologin – ordens ursprung – som startpunkt för allt hon skriver.
Hon har undervisat i klassiska språk, komparativ litteratur och kreativt skrivande vid bland annat University of Calgary, McGill, University of Michigan, New York University och Princeton. Sedan 2005 är hon medlem av Order of Canada. Hon är gift med konstnären och formgivaren Robert Currie och har både kanadensiskt och isländskt medborgarskap.
Genrer som vägrar hålla sig på plats
Carson är inte en poet i snäv mening. Hon skriver versromaner, ”fiktiva essäer”, översättningar som samtidigt är egna verk, och böcker som är lika mycket föremål som text. Akademien beskriver hennes metod som en ”stereoskopisk blick”: att hålla två perspektiv i jämvikt samtidigt. I Economy of the Unlost (1999) ställs den grekiske diktaren Simonides mot Paul Celan. I Men in the Off Hours (2000) möter Thukydides Virginia Woolf.
Tre verk återkommer oftast när hennes betydelse ska förklaras.
Autobiography of Red (1998) utgår från fragment av Stesichoros dikt om det röda, bevingade monstret Geryon, som Herakles dödar och vars boskap han stjäl. Carson gör om jätten till en ömsint pojke, hängiven sin mor, som blir förälskad i den självgode Herakles. Frågan är urgammal: vad händer när man älskar den som till slut kommer att förstöra en? Boken läses ofta som hennes främsta. Uppföljaren Red Doc> (2013) gav henne Griffin Poetry Prize för andra gången.
The Beauty of the Husband (2001), ”en fiktiv essä i 29 tangos”, skildrar ett äktenskaps sönderfall. Varje avsnitt öppnar med rader av Keats. Carson blev den första kvinnan att vinna T. S. Eliot Prize för boken.
Nox (2010) är ett epitafium över hennes äldre bror Michael, som dog i Danmark 2000 efter att länge ha varit frånvarande. Boken är en ask med ett dragspelsvikt häfte av fotografier, brev och anteckningar, genomkorsat av hennes översättning av Catullus dikt 101 till dennes döde bror. Förlusten är fysisk: man håller den i händerna.
Till de verk Akademien också lyfter hör långdikten ”The Glass Essay” i Glass, Irony, and God (1995), där en övergiven kvinna läser Emily Brontë på heden hos sin mor, och den lösa samlingen Float (2016), tjugotvå häften som kan läsas i valfri ordning. Wrong Norma (2024) rör sig från Joseph Conrad till snö och hennes far, utan att texterna ska hänga ihop – därav titeln.
Som översättare har hon gett ut Sapfos fragment i If Not, Winter (2002), Sofokles Elektra och Antigonick (en fri version av Antigone, med teckningar av Bianca Stone) samt flera verk av Euripides. I Norma Jeane Baker of Troy (2019) smälter Helena från Troja samman med Marilyn Monroe.
Priset och platsen i traditionen
Carson är den tredje kanadensiskfödda nobelpristagaren i litteratur, efter Saul Bellow (1976) och Alice Munro (2013), och den första kvinna från University of Toronto att få priset. Tidigare utmärkelser omfattar MacArthur-stipendiet (2000), Guggenheim, Lannan Literary Award, Governor General’s Award, Prinsessan av Asturiens pris (2020) och PEN/Nabokov Award (2021). Prissumman är 12 miljoner svenska kronor.
Anders Olsson, ordförande i Nobelkommittén, sammanfattar kärnan så: nästan hela hennes produktion ligger i skärningspunkten mellan filologens besatthet av orden och poetens längtan efter ny betydelse. Översättningarna från grekiskan kan läsas som självständiga verk. Det lekfulla, ofta ironiska skrivsättet rör sig inte bara mellan antikt och modernt, utan mellan genrer och konstformer – opera, teater, bildkonst.
Carson har kallat tristess sin ärkefiende och möter den med drastisk humor. Rådet hon gav i telefonintervjun i dag är samtidigt en läsanvisning: hitta mitten och börja där. Hos henne är mitten sällan en handling. Den är ett ord, ett fragment, en lucka i en antik text – och det som växer ur den.
