Från arkeologiska benrester till porträttfotografi och svarta, gummibesprutade porslinshundar. I utställningen Hunden – en berättelse om människan skildras vår relation till hunden – människans bästa vän – som arbetskamrat, nyttodjur, familjemedlem och emotionellt stöd. Genom kulturhistoria och samtidskonst väcks frågor om hunden som symbol, ideal och spegel för människans föreställningar, men också om hundens rättigheter och människans ansvar.
Genom 80 arkivfotografier, arkeologiska fynd, inlånade föremål och konstverk från olika tider och i olika uttryck följer utställningen den långa och föränderliga relationen mellan människa och hund. Åtta konstnärer och fotografer visar hur hunden har gestaltats, betraktats och getts betydelse i olika sammanhang.
Berättelsen tar sin början för omkring 15 000 år sedan. Sedan dess har människan och hunden levt nära varandra. Vi har jagat och arbetat tillsammans, delat vardag och i vissa fall också begravts tillsammans. I utställningen visas arkeologiskt material ur museets samlingar, bland annat en hundkäke från vikingatiden. Det är ett konkret spår av en relation som sträcker sig över tusentals år – och ett möte mellan två arter som kommit att förändra varandra. Genom historien har hundens roller skiftat. Från jakt- och arbetskamrat till familjemedlem och följeslagare. Men förändringen säger också något om människan: om våra behov, ideal och sätt att leva.
– Vi lever i en tid där känslan av osäkerhet blivit större och där frågor om ensamhet, oro och behovet av gemenskap är mer närvarande än på länge. Hunden kan spela en viktig roll i människors vardag – för gemenskap, närhet och hopp. Det gör utställningens tema särskilt angeläget, säger utställningsproducenten Camilla Påhlsson.
Samtidskonsten ger nya perspektiv på relationen mellan hund och människa. Konstnären Annika Eriksson medverkar med videoverket I am the dog that was always here (loop) från 2013. Verket utspelar sig i utkanten av Istanbul, där gatuhundar har flyttats undan den växande staden.
I den storskaliga installationen Migration från 2010 möter besökaren svarta porslinshundar i olika raser och storlekar. Verket kan läsas som en berättelse om människor på flykt och om kampen för överlevnad. Hundarna blir en bild av människor som efter en lång och svår kamp bär erfarenheter av flykt, utsatthet och överlevnad med sig.
Med utgångspunkt i äldre porträttfotografier av hundar och människor, daterade 1910–1951, följer utställningen hunden in i fotohistorien och det moderna samhället. Fotografierna berättar inte bara om hundarna som avbildas, utan också om människorna bakom kameran. Hur hunden framställs förändras med tiden och speglar olika värderingar, behov och livsvillkor.
När läran om hunden – kynologin – växte fram började hunden klassificeras, avlas och formas efter mänskliga ideal, inte minst estetiska. Vi har velat förstå hunden, men också påverka hur den ska se ut, bete sig och leva.
HAG
