Jack Stanford, född Charles Finnegan Williams den 26 juni 1900 i Colchester, Essex, England, var en engelsk skådespelare, sångare, dansare och mimare som blev en legend för sin excentriska dansstil. Känd som ”The Dancing Fool”, fängslade han publiken med sin unika blandning av frenetiska rörelser, optiska illusioner och akrobatiska konster. Under en karriär som sträckte sig över flera decennier, särskilt under 1930- och 1940-talen, lämnade han ett outplånligt avtryck i scenkonstens värld. Hans arv lever vidare genom berättelser från hans dotter, skådespelerskan Jill Stanford, och bevarade filmklipp.
Stanford föddes i en medelklassfamilj där hans far, Harold Hearne Williams, arbetade som kemist, och hans mor, Eliza Finnegan Williams, skötte hemmet. Tillsammans med sina systrar Ida och Laurie växte han upp i den lugna byn Outwood i England. Redan som ung visade Charles en naturlig talang för rörelse och mimik, vilket lade grunden för en karriär som skulle ta honom till några av världens största scener.
Jack Stanfords dansstil var något helt unikt. En excentrisk dansstil. Hans framträdanden blandade glidande steg, hopp och inslag av steppdans, ofta framförda i kläder som förstärkte hans dynamiska rörelser, såsom lösa eller färgglada plagg. Recensenter beskrev honom som ”trippel-ledad” och liknade hans flytande rörelser vid en mänsklig version av Musse Pigg. En recension i The Birmingham Post från 1930 hyllade honom som en ”föregångare till en ny ras” för hans förmåga att göra mänskliga uttryck övernaturligt flytande.
Hans stil, ofta kallad ”eccentric dance” eller ”rag dance”, var både komisk och virtuos och hämtade inspiration från vaudeville och varietéteatrar. I ett bevarat filmklipp från 1935 utför han sin karaktäristiska ”Lappentanz”, där han använder tygstycken för att skapa optiska illusioner som förvirrar och fascinerar publiken.
Stanfords karriär tog fart på 1920-talet när han turnerade i Västeuropa. Ett av hans mest minnesvärda framträdanden var på Folies Bergère i Paris, där han uppträdde tillsammans med Josephine Baker 1927. År 1928 debuterade han på New Yorks revyscener i Greenwich Village Follies på Winter Garden Theatre, där kritikern Agnes Wickfield berömde honom som en av de mest originella och skickliga artisterna på flera säsonger.
Tillbaka i England uppträdde han på prestigefyllda scener som Brighton Hippodrome och London Palladium. År 1931 hedrades han med en plats i Royal Variety Performance inför kung George V och drottning Mary, ett bevis på hans status som en av tidens främsta underhållare.
På 1930-talet slog sig Stanford ner i Battersea, södra London, på 140 Mallinson Road. Han gifte sig med Marjorie Horstead, en av Volonoff-tvillingarna, och tillsammans fick de dottern Jill Stanford, som senare blev skådespelerska. Jill har aktivt arbetat för att bevara sin fars arv, bland annat genom att dela hans historia på sociala medier och bevara hans memorabilia.
Stanford gick bort 1968, men hans inflytande lever kvar. Hans dotter Jill och entusiaster som Jeanne Rathbone har säkerställt att hans namn inte glöms bort. Bevarade filmer, som klippet från 1935, ger en glimt av hans magi, och Jills arbete håller hans minne vid liv, inklusive hennes önskan om att en minnesplakett ska sättas upp i Battersea till hans ära.
Jack Stanford var mer än en dansare – han var en pionjär som vågade vara annorlunda. Hans förmåga att kombinera humor, akrobatik och optiska trick gjorde honom till en ikon i sin tid, och hans smeknamn ”The Dancing Fool” fångar hans lekfulla men mästerliga stil. Genom bevarade klipp och hans dotter Jills engagemang fortsätter hans arv att inspirera, och han förblir en påminnelse om en tid då en excentrisk dans kunde trollbinda en hel värld.
Källor:
Wikipedia: Jack Stanford
https://en.wikipedia.org/wiki/Jack_Stanford
Jeanne Rathbones blogginlägg om Jack Stanford
Jill Stanfords Facebook-sida om Jack Stanford (nämnd i Rathbones blogg).
