Venetianskt glas: En skimrande historia från Venedig. Venetianskt glas, även känt som Murano-glas, är en av världens mest berömda glasprodukter och har en rik tradition som sträcker sig över mer än 1 500 år. Det härstammar från den venetianska lagunen i Italien och är synonymt med hantverksskicklighet, innovation och lyx. Glasblåsarna på ön Murano har utvecklat tekniker som revolutionerat glasindustrin och skapat objekt som pryder museer, palats och hem världen över. I denna artikel tar jag en titt på historien, teknikerna, de mest kända typerna och den nutida statusen för venetianskt glas. Historien bakom venetianskt glas. Venetianskt glas har sina rötter i det romerska imperiet, men det var under 400-talet som glasblåsare från Aquileia flydde till de venetianska öarna för att undkomma barbariska invasioner.
Arkeologiska fynd från 600- eller 700-talet på ön Torcello visar bevis på en glasfabrik, och Venedig växte som en handelsstad under 1000-talet, vilket berikade glasproduktionen genom kontakter med Bysans och Mellanöstern.
År 1291 infördes en lag som flyttade de flesta glasugnar till Murano för att minska brandrisken i Venedigs träbyggnader och skydda hemligheterna kring tekniken – avslöjande av dessa kunde straffas med döden.
Under 1400- och 1500-talen nådde Murano sin topp som Europas centrum för lyxglas, med stöd från en rik handelsklass.
År 1581 fanns minst 28 ugnar på ön, och glas exporterades till platser som Spanska Indien och Osmanska riket.
Antonio Neris bok ”L’Arte Vetraria” från 1612 avslöjade hemligheter, vilket ledde till att venetiansk stil spreds i Europa som ”façon de Venise”.
Napoleon Bonaparte erövrade Venedig 1797, vilket ledde till nedgång; fabriker stängdes 1807, och produktionen begränsades till pärlor.
Återupplivningen började på 1830-talet, och efter att Venedig anslöt sig till Italien 1866, bidrog personer som Antonio Salviati och abbot Vincenzo Zanetti till en renässans.
Tekniker i venetianskt glasblåsning. Venetianskt glas tillverkas genom en tvåstegsprocess med soda-lime-glas, som vanligtvis består av 65–70 procent kiseldioxid, 10–20 procent soda som fluss och cirka 10 procent kalk som stabilisator.
Ingredienserna blandas i en ugn för att skapa fritta, som sedan smälts med återvunnet glas (cullet) och tillsatser som kobolt för blå färg, koppar och järn för grönt, eller mangan för avfärgning.
Tekniker inkluderar rening av fluss genom kokning och filtrering, samt omsmältning i vatten för klarhet.
Dekorationer görs med heta glasformningstekniker, förgyllning, emaljering och gravyr.
Murrine-tekniken innebär att lager av färgat glas sträcks till stavar som skärs för att visa mönster, medan sommerso skapar lager genom doppning och blåsning.
Verktyg som blåsrör (ferro sbuso), tänger (borselle), pontil (pontello) och stora saxar (tagianti) är essentiella, men som ett muranskt ordspråk säger: ”Bra verktyg är trevliga, men bra händer är bättre.”
Kända typer av venetianskt glas. Bland de mest ikoniska typerna finns Murano-pärlor, använda som radband, smycken och handelsvaror i Afrika och Nya världen, noterade av Christopher Columbus.
Cristallo, uppfunnet på 1400-talet av Angelo Barovier, var Europas klaraste glas och liknade bergkristall, ofta emaljerat eller graverat med mangandioxid.
Lattimo, eller mjölkglas, är opakt vitt och liknar porslin, ofta dekorerat med heliga scener eller venetianska vyer.
Aventurine-glas med kopparfläckar utvecklades på tidigt 1400-tal, medan calcedonio imiterar kalcedon med marmorerat utseende.
Kronljus, särskilt Giuseppe Briatis ciocche-stil med blommiga dekorationer från 1700-talet, prydde teatrar och palats.
Filigrana, från 1500-talet, har ränder i raka (vetro a fili), vridna (vetro a retortoli) eller korsade (vetro a reticello) mönster.
Millefiori använder murrine för blomliknande mönster, och sommerso från 1930-talet lagerfärgar glas för vaser och skulpturer.
Speglar med konstnärliga ramar hade en egen guild från 1569, och glasögon uppfanns möjligen i Venedig på sent 1200-tal.
Nutida status och utmaningarIdag finns många glasfabriker och ateljéer kvar på Murano, med historiska varumärken som De Biasi, Venini, Salviati och Barovier & Toso – det äldsta är Antica Vetreria Fratelli Toso från 1854.
Industrin möter dock utmaningar som minskad efterfrågan, imitationer från Asien och Östeuropa som tar 40–45 procent av marknaden, samt förändrade smaker medan designerna förblir statiska.
Trots detta fortsätter venetianskt glas att vara en symbol för italiensk hantverkstradition och lockar turister till Murano för demonstrationer och köp.SlutsatsVenetianskt glas är mer än bara ett material – det är en levande arv av innovation och konstnärlighet som har format historien. Från medeltida hemligheter till moderna utmaningar representerar det Venedigs anda av handel och kreativitet. Om du besöker Italien, missa inte ett besök på Murano för att se mästarna i arbete.
HAG
