Bertil Böös, arkitekt, bildkonstnär, illustratör och bildpedagog som under senare delen av sitt liv blev en centralgestalt inom nordisk akvarellkonst. Han avled den 24 november 2024, strax innan han skulle fylla 88 år.
Bakgrund och utbildning
Bertil Böös utbildade sig till arkitekt vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han fortsatte därefter sina konstnärliga studier vid Konstakademien i Stockholm samt vid Gerlesborgsskolan, där han bland annat gick kurser i måleri för Georg Suttner, Torsten Rehnquist och Lennart Rodhe, och i akvarell för *Arne Isacsson. Redan som 13-åring började han hos Isacsson, och han deltog senare i tio målningresor till Frankrike tillsammans med honom – först som elev och senare som medhjälpare och lärare.
Karriär som arkitekt och övergång till konst
Under sin yrkeskarriär som arkitekt (han var även SAR-arkitekt, Svenska Arkitekters Riksförbund) arbetade han bland annat med projekt kopplade till Göteborgsoperan. Tillsammans med Jan Izikowitz och Magnus Knutsson gav han ut boken Göteborgsoperan: arkitektens skisser (1993), där hans egna skisser spelade en central roll.
Vid 50 års ålder (1986) valde han att gå i pension från arkitektrollen för att satsa heltid på akvarellmåleri och resor. Han fortsatte dock ibland med konsultuppdrag. Denna övergång var inte ovanlig bland konstnärer på den tiden, men Böös gjorde den till en medveten satsning på det konstnärliga uttrycket.
Grundare av Nordiska Akvarellsällskapet och museet
En av hans största insatser var som idegivare och medgrundare av Nordiska Akvarellsällskapet (NAS) 1989. Idén föddes under en akvarellkurs i södra Frankrike med Arne Isacsson, där de 30 kursdeltagarna blev de första medlemmarna. Böös var även med och drev fram Nordiska Akvarellmuseet som invigdes år 2000. Han fungerade länge som redaktör för sällskapets tidning tillsammans med Arne Thomassen och utsågs senare till hedersmedlem. I en reflektion 2009 (20-årsjubileum) konstaterade han att ”praktiskt taget alla våra drömmar har gått i uppfyllelse”.
Hans arbete spände över akvarellkonst, illustration, undervisning och arkitektur – en unik kombination som präglade både hans egen produktion och det nordiska konstnärsnätverket. Bertil Böös var en av Sveriges mest inflytelserika akvarellkonstnärer under senare decennier, även om han ofta beskrivs lika mycket som organisatör och pedagog som som utövande konstnär. Hans akvarellkonst präglades av en unik kombination av arkitektonisk precision och den klassiska svenska akvarelltraditionens transparens och ljusspel – en harmonisk övergång från hans yrkesliv som arkitekt till ett fullödigt konstnärsliv. Här följer en genomgång av hans konstnärliga uttryck, influenser, teknik, verk, utställningar och arv, baserat på hans egen bakgrund, offentliga samlingar och minnesord.
Teknik och stil – arkitektur möter akvarellens frihet
Böös arbetade huvudsakligen i akvarell, men blandade ibland in akryl, grafiska tekniker och teckning för att förstärka effekter. Hans stil kännetecknas av:
• Transparens och ljus: Typiska för Isacsson-skolan – tunna lager som låter papperet lysa igenom, med mjuka övergångar i himmel, vatten och skuggor.
• Arkitektonisk komposition: Som utbildad arkitekt (Chalmers + SAR) hade han en stark känsla för perspektiv, proportioner och ljusets inverkan på byggnader. Många verk visar fasader, kanaler och urbana miljöer där strukturen är tydlig men upplöst i färgflöden.
• Färgpalett: Ofta dämpade, nordiska toner med inslag av varma accenter (rött, ockra) eller kalla grå-blå nyanser för att fånga atmosfär. Han använde både våt-i-vått för diffusa effekter och torrare penseldrag för detaljer.
• Motivvärld: Arkitektur i fokus – särskilt Venedig-inspirerade fasader, svenska kustmiljöer, snöiga hamnar och urbana scener. Han skissade ofta direkt på plats, vilket gav verken en spontan, levande känsla.
Hans arkitektbakgrund gav en ”underliggande geometri” i bilderna: byggnaderna känns stadiga trots akvarellens flyktighet. Detta skapar en spänning mellan kontroll och slump – en nyans som många nordiska akvarellister hyllar som hans signum. Han beskrevs som mästare i den ”eteriska” tekniken, där vatten och pigment samverkar utan att verka kontrollerade.
Böös var inte bara ”arkitekt som blev akvarellist” – han var en mästare på att använda papperets vithet som aktiv del av kompositionen. Till skillnad från många som fyller hela ytan lämnade han ofta stora, lysande vita områden som fick representera snö, himmel eller vattenreflexer. Det är en teknik han lärde ut på Gerlesborgsskolan och senare på NAS-kurser, och som många elever fortfarande kallar ”Böös-metoden”. Det ger hans bilder en nästan fotografisk ljusstyrka utan att förlora akvarellens luftiga karaktär.
- Böös började sin akvarellresa redan som 13-åring hos mästaren Arne Isacsson vid Gerlesborgsskolan – en pionjär inom modern svensk akvarell som betonade våt-i-vått-teknik.
Här är några exempel på hans verk (från SvK- Svenska Konstnärer, där han var medlem).
Fiskarnas kanal
Bankonk1
