Mathilda Valeria Beatrix d’Orozco (även känd som Mathilda Cenami, Montgomery-Cederhjelm och Gyllenhaal genom sina äktenskap) var en fascinerande figur i svensk kulturhistoria. Född den 14 juni 1796 i Milano, Italien, som dotter till den spanske diplomaten och greven Nicolas Blasco d’Orozco och den österrikisk-italienska Sabina Lederer, levde hon ett liv präglat av internationella influenser, konstnärligt skapande och societetsliv. Hon avled den 19 oktober 1863 (eller enligt vissa källor 10 oktober) på Stora Ekeby i Västmanland, Sverige. Mathilda var en sann renässanskvinna:
Adelskvinna, salongsvärd, kompositör, poet, författare, sångerska, amatörskådespelare och cembalist. Hennes liv speglar en tid av romantik, resor och kulturell utbyte mellan Europa.
Tidiga år och första äktenskapet
Mathildas barndom präglades av diplomati och hovliv. Hennes far tjänstgjorde som spansk ambassadör vid det toskanska hovet, och familjen bodde bland annat i Florens. Redan som ung väckte hon uppmärksamhet för sin skönhet och talang. År 1811 träffade hon de fyra svenska grevarna Fredrik Ridderstolpe, Erik Albrekt von Lantinghausen, Josias Montgomery-Cederhielm och Adolf Ludvig Hamilton under deras bildningsresa i Italien. Detta möte i Rom blev avgörande för hennes framtid.
1812 gifte hon sig med den toskanske markisen Bartolomeo Cenami, som var stallmästare vid hovet hos Napoleons syster, prinsessan Elisa Bonaparte. Mathilda tjänstgjorde samtidigt som kammarjungfru hos Elisa. Äktenskapet varade dock inte länge – Cenami avled snart därefter.
Flytt till Sverige och senare liv
Genom korrespondens med Josias Montgomery-Cederhielm, en av de svenska grevarna hon träffat, gifte hon sig 1817 med honom och flyttade till Sverige, där hon tillbringade resten av livet. Detta andra äktenskap introducerade henne i svensk adel och hovkretsar. Efter Josias död 1831 gifte hon sig igen 1835 med den svenske baronen Carl Alexander Fredrik Gyllenhaal. Mathilda blev snabbt en central figur i Stockholms societet genom sina berömda salonger, där hon samlade intellektuella, konstnärer och diplomater. Hennes hem blev en mötesplats för kulturellt utbyte, influerat av hennes europeiska bakgrund.
Konstnärligt arv
Mathilda arbetade inom flera konstformer:
• Musik: Som kompositör och cembalist (samt harpist) skrev hon verk som Romanza (tillgänglig på YouTube, framförd av Iréne och Mats-Göran Högström) och Axels monolog. Hennes musik bär spår av tidig romantik och italienska influenser.
• Litteratur: Hon var poet och författare, bland annat bidrog hon till översättningar som Frithiofs saga av Esaias Tegnér (1839). Hennes dikter och texter cirkulerade i litterära kretsar.
• Teater och sång: Som amatörskådespelare uppträdde hon i privata föreställningar, och hennes sångröst var legendarisk i salongerna.
Hennes porträtt, målat av Axel Johan Fägerplan kring 1820, fångar hennes eleganta framtoning och finns dokumenterat i historiska arkiv.
Bok finns att köpa här.
