Den sjunde till artonde december riktas världens ögon mot Köpenhamn. Under några dagar kommer det som betraktas som historiens viktigaste klimatmöte att äga rum här. De danska konstinstitutionerna har sedan en tid tillbaka rustat sig inför klimatkonferensen och presenterar under hösten ett gediget miljöprogram. Konstmuseet Louisiana bjuder in till ett seminarium den 12 december med titeln ”Where do we go from here?” där konstnärer som Olafur Eliasson, Peter Weibel och Hans Ulrich Obrist kommer att närvara för att diskutera visioner om hur konsten ska kunna bidra till en klimat smartare framtid. Museet visar också utställningen ”Framtidens arkitektur är grön”.
”RETHINK — Contemporary Art & Climate Change” är ett annat exempel. Fyra danska konstinstitutioner i Köpenhamn har tillsammans skapat utställningar och seminarier som sätter fokus på miljöfrågorna och klimatkrisen. Konstnären Tomas Saraceno ställer ut sina biosfärer, genomskinliga glober med egna ekosystem på Statens Museum for Kunst. Den svenska konstnären Henrik Håkansson visar i samma byggnad filmen ”7. AUG, 2009”. En film med några fjärilar som flyger mot himlen i Slow Motion. Håkansson vrider ner tiden och låter oss stanna upp och betrakta ett av naturens under, som vi i vår stressade vardag brukar fladdra förbi i ögonvrån. På Nikolaj center för samtidskonst ställer Bill Burns ut flytvästar för små djur som möss, grodor och fåglar. Kanske tänker Burns på det framtida hotet med stigande havsnivåerna som kommer att bli resultatet av att polarisarna smälter när växthuseffekten värmer upp jorden.
Oron för de smältande polarisarna är något som också präglar den danska skulptören Jens Galschiot konsthappening. ”Rød alarm over København” är en konsthappening som består av en 24 kilometer lång linje med röda lysdioder som ska lysa upp Köpenhamns natthimmel. Dioderna markerar den framtida kustlinjen när Grönlands isar har smält och havsnivån i världen stigit med hela sju meter.
Det är naturligtvis ett lovvärt initiativ av det danska konstlivet att i samband med klimatkonferensen passa på att uppmärksamma det framtida klimathotet, men man undrar om det finns några praktiska exempel där konstnärer och institutioner aktivt arbetar med miljöfrågor? Några exempel kommer jag i alla fall att tänka på. I våras arrangerade Wanås Skulpturpark en utställning om miljön och samtidigt passade man på att göra vissa omställningar i verksamheten så att anläggningarna blev Svanenmärkta. En del av utställningen bestod i att 16 elever från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm tog ”En annan väg” till Wanås. Eleverna avverkade de 60 milen mellan Stockholm och Wanås på ett klimatsmart sätt, de färdades till fots, med cykel, häst eller segelbåt och bidrog därmed till att minska koldioxidutsläppen.
De brittiska konstnärerna Marc Garret och Rut Catlow gjorde under våren ett upprop till kollegor och konstintresserade att man under sex månader skulle sluta flyga för att delta i utställningar, konferenser, mässor och annat som handlade om konst. Ett användbart verktyg för att minska miljöpåverkan när man är ute och reser har konstnären Michael Manibergs tagit fram. Han har skapat ett program till webbläsaren Firefox som heter “Real Costs”. Med programmet kan man räkna ut den verkliga miljökostnaden för flygresan som du beställer, genom att även ta med koldioxidutsläppen i priset. Programmet fungerar än så länge bara på några stora amerikanska resesajter.
Nyligen läste jag också ett pressmeddelande från Elastic galleri i Malmö som nyligen flyttat till nya lokaler. I pressmeddelandet berättande man inte bara om sina utställningar utan också på sina satsningar på ett mer miljövänligt galleri, där all el nu kommer från vindkraft och där man precis som på flyget ska kunna miljökompensera utsläpp av koldioxid från frakt och emballage när man köper konst hos galleriet. Det finns alltså en hel del initiativ i konstvärlden där man försöker förbättra miljön.
Att frakta tavlor och människor runt om i världen till olika biennaler och utställningar är kanske inte det mest klimatsmarta, men konsten har ju å andra sidan en del andra fördelar, den är till exempel ganska beständig. Konst brukar som bekant få ett högre värde med tiden så det är ju inte som med TV-apparater att man slänger den efter några år för att köpa ny. Man köper visserligen ny konst men behåller också den gamla. Konst behöver ju inte ens bestå av något material som tär på miljön, idag kan konst bestå av en idé eller ett möte, och sedan kan man alltid återanvända material när man skapar konst. Marcel Duchamp konstverk ”Fountain” som består av en begagnad pissoar är väl ett skolexempel på hur klimatsmart konst kan vara.
