Gioacchino Rossini (1792–1868)
Il barbiere di Siviglia (Barberaren i Sevilla), skriven av den italienske kompositören Gioachino Rossini, är en av världens mest älskade och framförda operor. Med premiär den 20 februari 1816 på Teatro Argentina i Rom är detta verk en opera buffa – en komisk opera – som bjuder på sprudlande musik, kvicka dialoger och en tidlös historia om kärlek, list och intriger. Baserad på Pierre-Augustin Caron de Beaumarchais pjäs med samma namn, är operan en hörnsten i operarepertoaren och Rossinis mest kända verk.
Rossinis föräldrar, som båda var musiker, lät honom ta sånglektioner för Angelo Tessi i Bologna. År 1807 påbörjade han kompositionsstudier för Stanislao Mattei. Han avbröt dessa när läraren sa att han inte kunde tillräckligt för att komponera operor.
Han studerade Haydns och Mozarts kvartetter och symfonier och debuterade 1810 i Venedig med operan La cambiale di matrimonio. Under de följande åren skrev han flera operor, bland annat för operan i Milano La pietra del paragone, där han först använde det crescendo han senare blev omtalad för. Sedan följde operorna Demetrio e Polibio för Rom samt L’inganno felice, Il signor Bruschino och Tancrediför operan i Venedig. Med Tancredi, som skrevs 1813, erkändes han som Italiens störste då levande operakompositör.
Handlingen utspelar sig i 1700-talets Sevilla och kretsar kring den unge greven Almaviva, som är förälskad i den vackra Rosina, en ung kvinna som hålls under strikt uppsikt av sin förmyndare, doktor Bartolo. Bartolo själv planerar att gifta sig med Rosina för att säkra hennes förmögenhet. Almaviva, som uppträder under täcknamnet Lindoro för att vinna Rosinas kärlek utan att avslöja sin adliga status, tar hjälp av stadens barberare och fixare, Figaro. Figaro, med sin charm och uppfinningsrikedom, blir motorn i en rad komiska förvecklingar som inkluderar förklädnader, hemliga brev och listiga planer för att förena de älskande och överlista Bartolo.
Operan är uppdelad i två akter och är fylld av ikoniska scener, som Figaros entréaria ”Largo al factotum”, där han skryter om sin oumbärlighet i staden, och Rosinas kavataria ”Una voce poco fa”, där hon avslöjar sin beslutsamhet att följa sitt hjärta. Handlingen kulminerar i en rad missförstånd och avslöjanden, men som sig bör i en opera buffa slutar allt lyckligt med bröllop och försoning.
Figaro.
Musiken:
Rossinis musik är hjärtat i Il barbiere di Siviglia. Hans melodier är omedelbart medryckande, med sprudlande energi och briljant orkestrering. Operan är känd för sina så kallade ”Rossini-crescendon”, där musiken gradvis byggs upp i intensitet och volym, vilket skapar en oemotståndlig dramatisk effekt.
Bland de mest kända numren finns:
”Largo al factotum”: Figaros självsäkra aria, där han presenterar sig som stadens allt-i-allo.
”Una voce poco fa”: Rosinas koloraturaria, som visar både hennes charm och beslutsamhet.
”La calunnia è un venticello”: Don Basorios aria om ryktets makt, en mästerlig uppvisning i Rossinis förmåga att skildra karaktärer genom musik.
Rossinis musik kräver stor teknisk skicklighet av sångarna, särskilt i de snabba, ornamenterade koloraturpassagen. Samtidigt är musiken lättillgänglig och full av humor, vilket gör operan till en favorit både för erfarna operabesökare och nybörjare.
Bakgrund och mottagande:
Vid premiären 1816 var Il barbiere di Siviglia ingen omedelbar succé. Publiken var delvis lojal mot en tidigare opera på samma tema av Giovanni Paisiello, och premiärkvällen stördes av burop och protester. Rossini, som var bara 24 år gammal, hade komponerat operan på rekordtid – sägs vara på under tre veckor – vilket gör dess komplexitet och briljans ännu mer imponerande. Efter de inledande motgångarna vann operan snabbt publikens hjärtan och blev en av de mest spelade operorna under 1800-talet.
En kuriositet är att operans ouvertyr, en av de mest kända i operavärlden, ursprungligen skrevs för en annan av Rossinis operor och återanvändes här. Trots detta är den perfekt anpassad till Barberarens livliga och lekfulla ton.
Betydelse och arv:
Il barbiere di Siviglia är inte bara en musikalisk triumf utan också ett viktigt verk i operahistorien. Den markerar höjdpunkten av opera buffa-traditionen och banade väg för senare komiska operor av kompositörer som Donizetti och Verdi. Dess inflytande syns också i populärkulturen, där Figaros aria och ouvertyren ofta dyker upp i filmer, reklam och till och med tecknade serier som Looney Tunes.
Operan är också en uppvisning i Rossinis genialitet som kompositör. Trots att han skrev över 30 operor under sin karriär, varav många är mästerverk, är Barberaren det verk som mest förknippas med hans namn. Rossini själv slutade komponera operor vid 37 års ålder, efter sitt sista stora verk Wilhelm Tell 1829, men Il barbiere di Siviglia förblir tidlös.
Moderna uppsättningar:
Idag spelas Il barbiere di Siviglia regelbundet på operahus världen över, från Metropolitan Opera i New York till Teatro alla Scala i Milano. Regissörer experimenterar ofta med moderna tolkningar, men behåller alltid verkets komiska kärna och Rossinis sprudlande musik. Operan är också populär för sin tillgänglighet – den är rolig, fartfylld och kräver ingen djup förkunskap för att uppskattas.
Il barbiere di Siviglia är en opera som har allt: en fängslande historia, minnesvärda karaktärer och musik som är både tekniskt briljant och oemotståndligt medryckande. Rossinis mästerverk är en hyllning till livsglädje, kärlek och mänsklig uppfinningsrikedom, och dess popularitet över två århundraden visar på dess universella appeal. Oavsett om du är en operaveteran eller nyfiken nybörjare är Barberaren i Sevilla en upplevelse som garanterat lämnar ett leende på läpparna. Operan har sin fortsättning i Mozarts Figaros bröllop.
