Runkalender i Kungliga bibliotekets samlingar.
Med hjälp av AI-teknik kommer flera hundra år gamla handskrifter kunna tolkas lättare. Riksantikvarieämbetet, Kungliga biblioteket och Riksarkivet kraftsamlar nu för att tillsammans bevara och tillgängliggöra en unik del av vårt gemensamma kulturarv.
I Sverige har antikvarier sedan 1600-talet dokumenterat kulturhistoriska fynd, lämningar och miljöer, som exempelvis runstenar, mynt, vapensköldar och forntida gravar. I ett pågående projekt har unikt material som speglar den svenska kulturminnesvårdens äldsta historia gjorts tillgängligt. Tack vare fortsatt finansiering från Kungliga Vitterhetsakademien får nu projektet en spännande fortsättning.
– Vi är naturligtvis jätteglada för Vitterhetsakademiens stöd. Nu får vi möjlighet att fortsätta digitalisera och forska på ett unikt material som spänner över en lång tidsrymd och många olika ämnesområden. Att våra tre myndigheter och Vitterhetsakademien på detta vis kopplas samman har även ett symboliskt värde eftersom vi delar en lång gemensam historia, säger Ola W. Jensen, projektledare vid Riksantikvarieämbetet.
Hittills har projektet varit ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Kungliga biblioteket men nu kliver även Riksarkivet in. Riksarkivet har under lång tid utvecklat en avancerad teknik som använder artificiell intelligens för att tolka handskrift, så kallad HTR (Handwritten Text Recognition).
– Projektet visar på den tätt sammanvävda historia som Sveriges kulturarvsmyndigheter har. Här finns möjlighet att lyfta fram och tillgängliggöra svåråtkomliga och oöverskådliga arkivbestånd. Vi ser fram emot att kunna bidra med vår kompetens så att fler dokument kan tillgängliggöras som sökbara textdata, säger Oliver Blomqvist, projektledare vid Riksarkivet.
Som ett resultat av det pågående projektet finns nära 500 handskrifter sökbara och tillgängliga för forskning. Ett team av forskare studerar materialet och publicerar löpande nya insikter om allt från antikvariernas forskningsresor till guldkorn i Vitterhetsakademiens handskriftssamling.
När det fortsatta projektet nu står för dörren väntar många unika och högintressanta samlingar på att bli fritt tillgängliga. Ett exempel är Richard Dybecks utkast till Sveriges nationalsång som han skrev 1844 där varje liten redigering är möjlig att följa.
– För Kungliga bibliotekets del innebär det att vi kommer att digitalisera ett mycket mer varierat material än tidigare. Materialet kommer från olika delar av vår handskriftssamling och innehåller allt från isländska lexikon till handritade 1700-talsporträtt. Vi är övertygade om att detta kommer att erbjuda både inspiration och underlag till framtida forskning, säger Robin Böckerman, projektledare vid Kungliga biblioteket.
Kungliga Vitterhetsakademien finansierar det nya projektet med drygt 10 miljoner kronor. Tillsammans med myndigheternas egna finansieringar blir det totalt nära 17 miljoner kronor. Det nya projektet startar i augusti 2026 och pågår under två år. De beviljade medlen finansierar främst projektanställningar, digitalisering, konservering och AI-relaterad metodutveckling.
