Vår vänskap började i början av 80-talet. Birgitta var, för mig, en stor förebild och jag gladdes när jag, i pressen, läste om hennes framgångar. Hon var ju på god väg att etablera sig som konstnär. Hon hade alltid idéer om hur hon skulle marknadsföra sin konst, och hur hon skulle få ut sina bilder till en bredare publik. Jag var tacksam över att Birgitta drog med mig på sina idéer.
Följden blev att vi under nästan trettio år haft otaliga utställningar ihop med mer eller mindre jämna mellanrum. Ett exempel är de tre sista åren av Art Fair i Sundsvall. Vi hade alltid våra montrar sida vid sida, för att kunna hjälpa varandra. Mitt emot oss fanns en tom monter. Våra båda män började sitta där och läsa kvällstidningen. Det började viskas om att det var någon slags installation. Det ledde till att vi mer eller mindre ockuperade montern. Birgitta bjöd in hela vår ”utställningsgata” och vi hade flera trevliga aftnar med vin och tilltugg. Vi skrev svaren på ”Livets gåtor” direkt på väggen till förtret för monterägaren. Vi ställde tillsammans ut på ”Kvinnor kan-mässan” i Borlänge, och bodde i min sons lägenhet på Tjärna Ängar. På kvällen var vi bjudna på stor middag på Galaxen, det stora hotellet i Borlänge. Ingen taxi stod att finna när vi ringde. Vi gick ut och sneddade över det stora grönområdet vid Maserhallen och stötte på en ung grabb som spelade fotboll. Det dröjde inte många minuter innan Birgitta charmat honom och han lovade att köra oss till Galaxen för en mindre penning. Sådan var Birgitta. Ingenting var omöjligt.
Birgitta var en av initiativtagarna till Lisselbyutställningen i Mora. Det är en årligen återkommande utomhusutställning den tredje lördagen i augusti. Birgitta och jag hade väggarna intill varandra i många år, och jag fick glädje och hjälp av hela hennes familj varje år.
Birgitta var under flera år ordförande i Konst runt Siljan, en förening som vi båda var med i.
Under Konst runt Siljandagarna brukade hon ringa på morgonen, innan ateljén öppnades och önska lycka till. På kvällen ringde jag, när min sista besökare gått, och inte sällan fick jag höra henne säga: Jag ringer dig senare, jag har fortfarande gäster.
Sån var Birgitta, välkomnande och social. Hon fick människor att vilja stanna hos henne.
Hon öppnade gärna en dörr och bad mig komma med henne in.
Birgitta var duktig. Hon gjorde flera offentliga utsmyckningar och hon blev inbjuden av ett holländskt företag att ställa ut i Holland under hösten 2009. Den resan var en stor upplevelse för Birgitta. Hon hyllades på det sätt som hon var värd.
Birgittas starka kärlek till familjen var märkbar. Hon månade om barn och barnbarn med glädje.
Barnbarnen fick alltid möjligheter att måla. Och som det målades sen! Jag fick ofta beskåda många härliga alster.
Birgitta var en mycket generös människa. Hon delade gladeligt med sig av både kunskap och idéer. Hon var trygg i sitt skapande och det gjorde henne trygg i sig själv.
Jag, som gått på skolor och ”lärt mig perspektiv” kunde ibland avundas henne den frihet, med vilken skapade. Hon gjorde och målade så som hennes känsla bjöd henne. Men vilket härligt bildskapande hon åstadkom! Hennes bilder älskas naturligt.
Birgitta hade humor, och vi hade så roligt ihop. Det sista vi fick göra tillsammans var dels en utställning på ett galleri i Gamla stan, dels hade vi montrarna intill varandra på Kistamässan i september 2009. På Kistamässan märktes det tydligt hur mycket besökarna tyckte om Birgittas bilder. Många, som stannade fick också uppleva hennes goda sociala förmåga.
När vi ställde ut i Gamla stan bodde vi på ett vandrarhem vid Stortorget. Vi ägnade större delen av dagarna åt samtal om allt här i livet, sen åt vi glädjefyllda middagar i form av sallad på galleriet, eller en finare middag på restaurang, alltid med vin, förstås.
Birgitta var duktig. Hon var en härlig konstnär och en ärlig och uppriktig person.
Birgitta var generös och optimistisk. Hon hade humor och lätt för att skratta .
Birgitta var speciell på det bästa tänkbara sätt.
Hennes konst är varmt älskad, bybilderna, fåren, rönnarna, fäbodarna m.m.
Hon fattas mig. Hon kommer att finnas i mitt minne länge, länge.
Birgitta Mångséns Minnesfond bg 482-8398.
Till gagn för konst och kultur i Älvdalsskolan.
