Fynd från stormaktstiden ledde till ny fasadfärg på Sparreska palatset

Sparreska-palatset-och-Kammarrattens-hus, foto-Nina-BrobergI början av december överlämnade Statens fastighetsverk (SFV), förvaltare av Sparreska palatset och Kammarrätten hus på Riddarholmen, nyckeln till hyresgästen Högsta förvaltningsdomstolen. Den omsorgsfulla renoveringen har tagit tre år och utöver en sammanbyggnad för förbättrat flöde bl a lett till att Sparreska palatset återfått sin ursprungliga fasadfärg från 1600-talet.

Det var när Statens fastighetsverk skulle göra en tillbyggnad i vinkeln mellan Sparreska palatset och Kammarrätten hus som en yttervägg från 1600-talet på Sparreska palatset plötsligt blottlades. Här fanns tydliga spår av originalputs och färg vilket ledde SFV rätt när det gällde val av fasadfärg.

– Vi har lagt ner mycket tid på att göra en ordentlig färgundersökning, såväl interiört som exteriört. Den som är van att se Sparreska palatset i 1970-talets röda ton kommer att bli förvånad över att nu möta en vit fasad och fönster med snickerier strukna med mörkgrön linoljefärg, säger Charlotta Andersson, fastighetschef vid Statens fastighetsverk.

Originalväggen, som numera finns interiört i byggnaden, har lämnats orörd och är fullt synlig som en hälsning från adelpalatsets storhetstid för nästan 400 år sedan. En fin kontrast mellan historia och nutid.

Traditionellt hantverk och moderna lösningar

Hyresgästen Högsta förvaltningsdomstolen har visat stort engagemang i renoveringsarbetet och varit positiva till att lokalerna återfått sin ursprungliga arkitektoniska karaktär. Exempel på detta är att de tidigare dolda kryssvalven och ursprungliga korridorer och trapphus befriats från senare tiders installationer. Ett annat är färgvalen. Utöver den nya fasadfärgen på Sparreska palatset har kontorsrummen i Kammarrättens hus återfått sin ursprungliga djärva färgsättning i gul- och rödockra medan plenisalen är kromoxidgrön. Ytterligare ett viktigt tillägg under renoveringen är att tre tidigare förhandlingssalar på nedre botten omvandlats till ett ljust bibliotek med synliga vitputsade valv.

– Vi har haft en tät dialog med vår hyresgäst under hela renoveringen vilket är en förutsättning för att lyckas i ett sådant här projekt. En stark önskan från deras sida var att sammanbinda de båda byggnaderna så att de inifrån skulle upplevas som en. Det har vi löst genom en tillbyggnad som består av en ny trapphall och hiss. Resultatet, som förbättrar såväl flöde som tillgänglighet, blev bra, säger Cecilia Brännvall, projektledare vid Statens fastighetsverk.

Gamla hantverksmetoder, traditionella färger och material har genomgående använts i renoveringen. Gamla munblåsta fönsterrutor har t ex återanvänts i renoverade fönsterbågar, varav en del original från 1600-talet. Samtidigt som byggnaderna fått en modern standard som passar verksamheten i Högsta förvaltningsdomstolen.

Sparreska palatset

Riksrådet Peder Eriksson Sparre (1592-1647) lät bygga familjens palats i senrenässans som ett franskt lantslott efter samtidens ideal. Sparre fick tomten i gåva av drottning Kristinas förmyndarregering, där han själv var riksråd. Gåvan var en försoningsgest för att kung Karl IX låtit avrätta hans far Erik Larsson Sparre i Linköpings blodbad år 1600.

Huset har förstorats och förenklats under årens lopp. Spår från Sparres tid är den ursprungliga portalen med vapensköldar för Peder Sparre och hans båda hustrur Elsa Posse och senare Christina Ryning. Invändigt finns dekorerade bjälktak bevarade.

Kammarrättens hus

Kammarrättens hus är sannolikt Stockholms första renodlade kontorshus, ett pionjärarbete i nyklassicistisk stil av Fredrik Blom och Karl Fredrik Bouck från 1805. Huset fick arbetsrum längs en korridor och brandsäkra arkivvalv. Det byggdes på resterna av Kruusiska huset efter en storbrand på Riddarholmen. Kruusiska huset fick sitt namn efter Elsa Kruus, änka till riksrådet och adelsmannen Karl Philipsson Bonde (1581-1652) som lät bygga palatset granne med Sparre. Han fick tomten i gåva av drottning Kristinas förmyndarregering. Kammarrätten kom till redan 1695 och flyttade in i palatset år 1756 som då tillhörde kronan, svenska staten.

Cecilia Brännvall, projektledare