Kakelugnens historia.

Från medeltida pottugnar till svensk designikon. 
Kakelugnen är en av de mest typiskt svenska inredningsdetaljerna – vacker, praktisk och oerhört energieffektiv. Även om många tror att den är en renodlad svensk uppfinning, har dess rötter betydligt längre tillbaka i tiden. Den moderna kakelugnen, som vi känner den idag, är däremot en genuin svensk innovation från 1700-talet.
Medeltiden och 1500-talet – pottugnarnas tidRedan under senmedeltiden började kakelugnar dyka upp i Norden. De allra tidigaste varianterna kallades pottugnar eller pottkakelugnar. Dessa bestod av en murad eldstad där man inmurade stora lerkrukor (pottor) med öppningen utåt. Krukorna fungerade som värmemagasin – de sög åt sig värmen och avstrålade den långsamt även efter att elden slocknat. 
Ordet »kakelugn« kommer från tyska Kachelofen, och det var från det tyskspråkiga området i Mellaneuropa som tekniken spreds norrut. Under 1500-talet började man i Sverige ersätta de runda krukorna med fyrkantiga ugnar helt klädda i pressade, ofta starkt färgade kakelplattor. Johan III lät sätta in kakelugnar på bland annat Stockholms slott, Kalmar slott och Borgholms slott redan på 1570-talet. Då var det fortfarande fråga om lyx – kakelugnar fanns bara i slott och hos högadeln.1600-talet – färgskiftningar och statussymbolUnder 1600-talet blev kakelugnarna mörkare i färgen: svarta, svartgröna eller djupt gröna kakel dominerade. De var fortfarande relativt små och främst till för de rikaste. Men mot slutet av århundradet började man se föregångare till det vi idag tycker är så typiskt svenskt – de vitblå kakelugnarna inspirerade av holländskt kakel.1767 – den stora revolutionenPå 1700-talet uppstod en akut vedkris i Sverige. Järnbruken slukade enorma mängder ved för att producera stångjärn – landets viktigaste exportvara. Samtidigt var de gamla öppna spisarna ytterst ineffektiva; upp till 90 % av värmen försvann ut genom skorstenen. År 1767 gav kungen (via Vetenskapsakademien) arkitekten Carl Johan Cronstedt och generalen Fabian Wrede i uppdrag att konstruera en bränslesnålare eldstad. Resultatet blev epokgörande:
  • De införde ett system med långa, slingrande rökkanaler (oftast fem stycken) inne i ugnen
  • Rökgaserna tvingades att gå fram och tillbaka många gånger innan de nådde skorstenen
  • Värmen lagrades i den tunga tegelmassan och kaklet och strålades ut långsamt.

Den nya konstruktionen kunde hålla ett rum varmt i 10–24 timmar efter bara en enda uppeldning. Detta var en dramatisk förbättring jämfört med den öppna spisen.Cronstedt/Wredes kakelugn blev startskottet för det moderna svenska bostadsbyggandet. Nu kunde man ha betydligt större fönster utan att frysa ihjäl – en viktig faktor bakom den ljusa, luftiga svenska 1700-talsarkitekturen.1800–1900-talet – kakelugnens guldålder. Under 1800-talet och fram till ca 1950 var kakelugnen den dominerande värmekällan i svenska hem. Från att ha varit en exklusiv statussymbol för överklassen blev den allt vanligare i borgarhem och till slut även hos allmogen, särskilt i samband med urbaniseringen.Stora fabrikstillverkare som Rörstrand (grundat redan 1727) och Marieberg producerade tusentals ugnar. År 1882 tillverkade Rörstrand ensamt hela 6 400 kakelugnar – uppskattningsvis hälften av hela marknaden! Stilarna följde tidens ideal:

  • Rokoko – kurviga, färgrika, kinesiskinspirerade mönster
  • 1800-talets eklektiska stil – nyrenässans, nygotik, nationalromantik
  • Sent 1800-tal – ofta mörka reliefkakel
  • Sekelskiftet/jugend – åter vitglänsande, enkla och eleganta former..

När centralvärme blev vanligt under 1900-talets första hälft revs tiotusentals kakelugnar ut. Särskilt under 1960-talets rivningsvåg försvann många gamla vackra exemplar. Sedan 1990-talet har intresset åter ökat kraftigt. Idag ser vi en tydlig renässans för kakelugnen – både som kulturminne, designobjekt och miljövänlig uppvärmningskälla (moderna kakelugnar uppfyller dagens stränga utsläppskrav). Internationellt förknippas kakelugnen starkt med Sverige,  År 2025 togs Wredes och Cronstedts kakelugn upp i Sveriges kulturkanon – ett vackert erkännande av dess betydelse för svensk byggnadskultur, energieffektivitet och estetik.Kakelugnen är med andra ord inte bara en värmekälla. Den är ett stycke svensk innovationshistoria, konsthantverk och trivsel – fortfarande lika aktuell år 2026 som den var för 250 år sedan.

 

  • Rökgaserna tvingas att resa en lång väg genom ugnen innan de når skorstenen
  • Värmen överförs effektivt till den massiva tegelkärnan och kaklet
  • Ugnen blir ett gigantiskt värmemagasin som avger strålningsvärme långsamt och jämnt

De vanligaste modellerna byggdes med fem vertikala rökkanaler (ibland fler eller färre beroende på storlek). Ett typiskt flöde gick ungefär så här: 

Tryckt ritning till kakelugnar konstruerade av C.J. Cronstedt. Tab. V. Fig. 1-6 Ur Beskrivning på en inrättning af kakelugnar til weds besparning av C.J. Cronstedt. 1767.

Tryckt ritning till kakelugnar konstruerade av C.J. Cronstedt. Tab. V. Fig. 1-6 Ur Beskrivning på en inrättning af kakelugnar til weds besparning av C.J. Cronstedt. 1767.

  1. Rökgaserna stiger upp i den mittersta kanalen
  2. De delas och går ner genom de två främre sidokanalerna
  3. De vänder och stiger upp genom de två bakre sidokanalerna
  4. Till sist passerar de ett spjäll (reglerbart ventil) i ugnens övre bakre del innan de släpps ut i skorstenen

Totalt kunde rökgångarna bli uppemot 10 meter långa i en normalstor ugn – en enorm skillnad mot de tidigare raka systemen.Här är enhistorisk illustration från Cronstedts tid som visar principen:

(Den visar tydligt de slingrande kanalerna och ugnens inre labyrint – ritningar ur Cronstedts egen skrift från 1767.)  Dramatiska resultat i praktiken. Effekten var närmast sensationell:

  • Vedåtgången kunde minska med upp till 80–90 % jämfört med öppen spis
  • En ugn kunde hålla ett normalt rum varmt i 10–24 timmar efter bara en kort uppeldning (ofta bara 2–3 vedträn per dygn)
  • Vissa källor nämner att en familj tidigare kunde behöva 5 famnar ved under en vinterhalvår – efter Cronstedts ugn räckte 1 famn

Detta gjorde det möjligt att värma fler rum samtidigt, ha större fönster och skapa den ljusa, luftiga gustavianska interiören som vi fortfarande förknippar med svenskt 1700-tal.  Cronstedt var inte bara arkitekt.

Han hade studerat hos Christopher Polhem redan som ung och reste senare i Europa (bl.a. Paris). Hans tekniska intresse och förståelse för värmeflöden och material var avgörande. Han ritade själv många varianter – från enklare borgarugnar till stora salongsugnar – och hans ritningar finns bevarade på bland annat Tekniska museet.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA