Vinter-OS har en fascinerande historia som sträcker sig över mer än ett sekel och speglar både idrottens utveckling och världshistorien i stort. Här följer en översikt över vinterspelen från starten fram till idag (februari 2026).
Ursprunget – från ”Vintersportveckan” till officiellt OS. Redan i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet arrangerades internationella tävlingar i nordisk skidsport, skridskoåkning och andra vintergrenar, särskilt i Skandinavien och Alperna. Men det var Pierre de Coubertin, grundaren av de moderna olympiska spelen, som långsamt började acceptera tanken på separata vintertävlingar.
År 1924 hölls den första officiella ”Internationella vintersportveckan” i Chamonix, Frankrike. Tävlingarna blev en stor succé med 16 nationer och cirka 250 idrottare som tävlade i grenar som längdskidor, backhoppning, hastighetsåkning på skridsko, curling, ishockey och bob. Redan 1926 beslutade Internationella olympiska kommittén (IOK) att retroaktivt erkänna evenemanget som de första olympiska vinterspelen.De tidiga åren och avbrotten. Fram till andra världskriget hölls spelen regelbundet:
- 1928 – St. Moritz, Schweiz (första gången i ett annat land)
- 1932 – Lake Placid, USA (de första spelen utanför Europa)
- 1936 – Garmisch-Partenkirchen, Tyskland
Både 1940 och 1944 ställdes spelen in på grund av andra världskriget.
Återupptogs 1948 i St. Moritz igen – samma ort som 1928, eftersom många arenor fortfarande var intakta. Efterkrigstiden och kalla krigetUnder 1950-, 60- och 70-talen växte vinter-OS explosionsartat i popularitet. Viktiga milstolpar:
- 1952 – Oslo, Norge (Norge blev den första skandinaviska värdnationen)
- 1956 – Cortina d’Ampezzo, Italien
- 1960 – Squaw Valley, USA (de första spelen med konstsnö och TV-sändningar i större skala)
- 1964 & 1976 – Innsbruck, Österrike (två gånger!)
- 1980 – Lake Placid, USA (”Miracle on Ice” – USA:s sensationella ishockeyguld mot Sovjet)
Under kalla kriget blev spelen en arena för prestige mellan öst och väst. Separation från sommarspelen – en ny era. Fram till 1992 arrangerades sommar- och vinter-OS samma år. Men 1986 beslutade IOK att separera spelen för att ge vinteridrotten mer uppmärksamhet och skapa ett evenemang vartannat år.
- 1994 – Lillehammer, Norge de första ”separerade” vinterspelen (bara två år efter Albertville 1992)
Sedan dess har vinter-OS hållits vart fjärde år i jämna år mellan sommarspelen. Moderna vinterspelen och nya grenar. Under 1990- och 2000-talen har programmet utvecklats kraftigt med nya, mer publikfriande grenar:
- Snowboard introducerades 1998 (Nagano)
- Freestyle (moguls redan 1992, men senare halfpipe, slopestyle, big air)
- Skicross, snowboardcross
- Längdskidåkningssprint och lagsprint
Värdstäder de senaste decennierna:
- 2002 – Salt Lake City, USA
- 2006 – Turin, Italien
- 2010 – Vancouver, Kanada
- 2014 – Sotji, Ryssland
- 2018 – Pyeongchang, Sydkorea
- 2022 – Peking, Kina (första vinter-OS i en stad som även arrangerat sommar-OS)
År 2026 står Milano-Cortina (Italien) värd för spelen – en återkomst till Cortina d’Ampezzo som var värd 1956. Det blir det 25:e officiella vinter-OS sedan starten 1924. Framtidens värdar:
- 2030 – Franska Alperna (troligen)
- 2034 – Salt Lake City, USA (återigen)
Sammanfattning – en resa över 100 år. Från en liten ”vintersportvecka” i Chamonix med 16 nationer till ett globalt evenemang med över 90 länder, miljarder tittare och idrottare som tävlar i allt från traditionell längdskidåkning till extrem snowboard big air – vinter-OS har utvecklats från en nischad tävling till en av världens största idrottsfester. Vad som började som en hyllning till vintersport i alperna och Norden har blivit en plattform för både idrottsliga prestationer, teknologisk innovation och – ibland – politiska statements. Och resan fortsätter varje fjärde år när världen åter samlas på snö och is.
