SRA-mobilen – när telefonen vägde 40 kilo
1956 fick Sverige ett av världens första helautomatiska mobiltelefonsystem. Det hette MTA (Mobiltelefonisystem A) och telefonerna tillverkades av Svenska Radioaktiebolaget, SRA.
Det var ingen ficktelefon. Utrustningen vägde omkring 40 kilo och monterades i bakluckan. I kupén satt en lur med fingerskiva – precis som på den vanliga hemtelefonen. Man vred numret och samtalet kopplades automatiskt, utan telefonist. Det var unikt för tiden.
Systemet utvecklades av Sture Lauhrén på Televerket. De första abonnenterna var ofta läkare i Stockholm och Göteborg, som kunde ringa från bilen till sjukhus och apotek. Anslutningsavgiften var 1 750 kronor – en ansenlig summa 1956.
SRA:s tunga låda i bakluckan blev starten på den svenska mobilhistorien. Företaget utvecklades senare till Ericsson Radio Systems, och kunskapen från MTA-tiden låg till grund för NMT och den svenska framgången inom mobiltelefoni.
NMT – när Norden uppfann den moderna mobilen
NMT, Nordic Mobile Telephone, är den osynliga grunden till att du kan ringa från fickan i dag. Det var världens första stora, öppna och helautomatiska mobiltelefonsystem – och det föddes i Norden.
Idén kom sommaren 1969, på ett nordiskt telemöte i Kabelvåg i Lofoten. Sveriges Carl-Gösta Åsdal frågade om länderna inte skulle bygga ett gemensamt automatiskt system. Svaret blev ja. En arbetsgrupp bildades, med norrmannen Thomas Haug som ordförande. I Sverige blev Östen Mäkitalo en av de tekniska nyckelpersonerna.
Kraven var höga för tiden: automatisk uppkoppling, automatisk debitering, samtal till vanliga telefonnummer – och roaming över nationsgränserna. Den som åkte från Stockholm till Oslo skulle kunna fortsätta prata utan att byta nummer.
1 oktober 1981, invigdes det svenska nätet vid Televerkets växel i Hammarby i Stockholm. Kommunikationsminister Claes Elmstedt var på plats. Norge följde i november, Danmark och Finland 1982, Island 1986.
Prognosen var 45 000 svenska abonnenter till 1991. Målet nåddes redan efter tre år. Telefonerna kostade ofta 15 000–30 000 kronor och monterades i bilar. Räckvidden på 450 MHz var enorm – särskilt i glesbygd.
Från baklucka till yuppienalle
När nätet blev fullt kom NMT 900, runt 1986–87. Högre frekvens, fler kanaler och mindre telefoner. Då kom de bärbara modellerna: Ericsson Hotline, Nokia Talkman och de så kallade yuppienallarna. De vägde fortfarande kilo, men de kunde bäras.
NMT-specifikationen var öppen. Flera tillverkare – SRA/Ericsson, Nokia, Motorola, Siemens och andra – kunde göra telefoner. Det pressade priserna och spred tekniken till mer än 40 länder.
Slutet och arvet
GSM tog över på 1990-talet. NMT 900 stängdes i Sverige den 31 december 2000. NMT 450 levde längre tack vare räckvidden och släcktes först den 31 december 2007.
NMT var 1G. Det som gjorde det historiskt var inte bara tekniken, utan samarbetet: fyra länder, en standard, automatisk roaming och en öppen specifikation. Utan det nordiska experimentet hade vägen till GSM – och till dagens mobilvärld – sett annorlunda ut.
Från SRA:s 40-kiloslåda i bakluckan 1956 till NMT 1981 gick det 25 år. Därefter gick utvecklingen fort – 5G- iPhone DUO och många fler.
HAG
